emsfluff - on the move

Nu har snön börjat viska igen.

Jag tycker de känns underligt. konstigt, verkligt. lyckligt. trasigt. vamt. ledsamt. kallt. underbart. förvirrande. ömsom. jag vet inte varför. men jag antar att detta är meningen.
man kommer inte få en annan känsla även om man blir äldre,
det spelar ingen roll. livet kantas av minutlång lycka men livslång ångest.
dock minns man olika mycket av dessa känslor.
jag försöker fokusera på allt de som gör mig lycklig.
Mina vänner, Jobb jag gillar, dansa, skratta, paus på en promenad för att kolla på stjärnor.
allt som ger mig en speciell känsla.
en varm kopp te och ett täcke.
då kan jag till och med sitta ute i 15-

problemet är att jag vill dela detta med någon.
frågan är bara vem du är. var du finns,
och om jag kommer hitta någon som jag.
en som plockar fram de bästa sidorna hos mig,
en underbar.

och hur ska jag våga släppa in?


när man hittar rätt, slutar de vara svårt då?
vem har svar på alla mina frågor?
kan man få någon form av ångerrätt? eller bytesrätt?
Öppet köp?
Garanti, ingår de?

jävlar va snurrigt de blev nu.
men då kanske ni förstår,
såhär är de i mitt huvud alltid.


mest älskar jag glittrande lyckliga ögon.
och leenden som inte ljuger.
ord som viskas.
blickar som utbyts i ett vimmel.
det är precis de jag vill ha, helatiden.